Molnen glider förbi solens glimmande strålar
och jag har än en gång vaknat efter en dröm om dig.
Jag vill dyka ner i dina bekymmer och spränga dom upp i luften,
bort från Sveriges gränser.
Men så gör vi inte i detta land, här avvaktar vi tills vi vet till hundra procent
att det vi hoppas på skall bära frukt.
Vi ställer inga känsliga frågor utan vi väntar hellre tre månader tills det går upp för oss på ett naturligt sätt.
Inget är fel och inget är rätt,
men jag känner mig annorlunda sen vetskapen om att du existerar nådde mig.
Dagens mitt är ett faktum och jag ska inte fånga den, jag ska inte känna efter.
Jag vet vad jag vill.