ord
är som hårda stenar
kastade i en skur
på ensam filur

en vandring
genom livet
som sig själv
är att våga vara
den man innerst inne är

ord
är lätta fjädrar
en kyss på sovande kind
frön till blommande kärlek
den kärleken som är min

år efter år
byter orden form
följer själens veck och linjer
så släta och lätta var de då jag var ung
nu svåra att placera

varje tanke har en doft