Känner någon smärta eller är det bara en ursäkt för att slippa erkänna
att man sitter med ett ensamt slående hjärta som kommer bränna
sönder om ingen tycker synd om en?
Alla vägar vi kan gå alla droger vi kan lugna oss med gör mig galen
när jag ser henne nyktert gå så lyckligt ensam och harmonisk.
Bror min med schalen vet att han inte kommer först till kvarn
han kan inte sitta still och han är bara ett litet barn
även om han inte vill vara det så sjunger alla vindar det varje dag,
och klockorna gungar ja alla katapulter
slungar de små orden till bror min med schalen.

Alla skriver om regn det känns som ingen är förvånad men ändå vill bekräfta
att det faller vatten från den stora gråblåa skyn.
Det regnar om hösten, snöar på vintern.
Vi vet att sl blir lika förvånade varje år.
Om sommaren så grönskar det i vårt land Sveriges alla vrår,
läker alla sår, åtminstone om man frågar en lycklig individ.
Våren säger att kärlek ska komma, våren säger att kylan har somnat
för än på ett tag hör vi inget tjat om höstens nya kollektion.

Politikerna laddar för en slagserie lögner och sanningar
som ska fånga människors överskottsenergi och snudd på
dela landet i sju lag var det förr,
nu är det två, för mig är det lätt att välja dörr.
Politikernas flamma syns när det är varmt i landet lagom,
en ensam mamma saknar sin son som inte fick vara kvar i landet lagom.
Det känns att vi är ett lagom land i Sverige,
när människor säger att vi är neutrala i krig
så svarar vi så fint: vi är en lagom nation.
Om någon frågar hur då så svarar vi: ett lagom Sverige.

Om någon sa att vi är dåliga så svarar vi:
om dåligt är att vara lagom så är det kanske så.
Hur orkar människorna, pöbeln, se denna blockerande handflata för jämnan,
hur ska det gå?