I ett hörn i den fula delen av den nästan egna staden
dansar kylan rakryggad vals med mina visioner.
Detta hushålls härskare återvänder snart
huvudstaden sjunger lockande när jag biter fram ett blåmärke
på min överarm lidandes i ensamheten som snart är över för denna gång,
i denna sång som skrevs för oss i väntan på dårarnas revolt
framgår vår känsla för viljan att sticka ut.
Nu kanske du sover, kanske hör du ingenting
men jag är ändå här hos dig och du vägrar släppa på ditt vackra leende.
Det är fint, här kan min rastlösa själ vila en minut
innan den flyr igen med hjälp av mitt tunnelseende.