Jag har varit så länge
i detta tomhetens palats

som ett skuggspel
ser jag livet
som pågår
människor
runtomkring
barn som leker
fåglar som flyger
gula löv
röda löv
singlar ner

jag försöker vara lika modig
som de fallande höstlöven
men är liten och rädd
ropar tyst ditt namn
höstvinden blåser bort mina ord
fasaden spricker

tomma ögon
fäller tårar

jag vänder ansiktet
mot
den bleka höstsolen
ser
regndroppar mot en regnbåge
vill var där

vila på regnbågens valv

P.G 20111007