Sikten är inte klar idag,
värmen är inte här idag.
Det känns som att detta kan vara den bästa dagen sen jag blev mig själv,
löven dalar ner som små älvor innan dom rinner bort för att på ett fantastiskt
sätt dyka upp på det där trädet igen en vår.
Eva ska inte flytta än men det börjar närma sig och det är synd
att det blev ett måste istället för ett val,
vi kan inte tro på att det ska bli bättre än förr men vi ska försöka ändå.
Doften av hopp har inte varit såhär nära sen jag blev mig själv,
uppförsbacken ser ut att ta slut snart och där står du
jag kan höra din röst nu.
Jag trodde aldrig att den skulle ljuda i mina öron,
hur jag trodde att den skulle jag låta har jag glömt det rann iväg likt en älv,
det är den vackraste röst jag har hört sen jag blev mig själv.

Konkursen har bleknat och du var i Falun igår
det verkar som att det finns ett ljus
där du går och du är mer avslappnad nu,
så kanske har inte allt tagits från dig.
Men bra mycket ändå, det har satt sina spår.
New York har skickat hem er och en hösthälsning om att allt fortsätter,
genom luften känner ni att det inte är så dåligt och då
tänker ni att det kan bli fint bara det får vara ni två.
Skärgården har en hemlös som stryker runt där du är,
han är harmlös men det finns en person kanske två
du inte vill ska stöta på honom i mörkret när dom mot svartklubben gå.

Den äldsta tonåringen har kris efter kris flyr flod ner och gatan fram
utan att kunna försörja sina barn undrar hon vad deras far gjorde i Fredags,
Hon säger att hon måste veta det för att gå vidare med allt, madame.
Under denna dag filtrerar min hjärna alla dessa tankar
och det är fortfarande den bästa dagen sen jag blev mig själv.
Hjärtat slår så lugnt och fint, jag kan tro igen det är fint min vän.