Kroppen hade varit nersövd länge. Vissa stunder hade den vaknat upp, för att då snabbt beröras och vinna en explosion. Sedan föll sakta briseringens utfall och vardagens lunk tog över kroppen. Den styrande hjärnan injiserade åter sömnmedlet, just för att tillvaron inte skulle störas av hjärtats önskningar. Kraften i vardagens kropp var viktig att behålla, för om svagheten landade och tårarna föll, blev sorgen obärbar och kroppen vacklade i den styrka den behövde. Önskningen var den att kropp, hjärta och själ blev ett, men då ville hjärnan och sinnena vibrera i takt med en annan kropp med hjärta och själ.

(c) tk.