Idag är en dag till eftertanke.

Hösten står och knackar på dörren och snart är det dags

att förbereda ute så att vintern kan göra entre och så

man slipper stå där, den där dagen.

Dagen när man behöver golvmoppen som frusit fast på

veranda golvet.

Eller barnens skor som en höstdag fått sig ett dopp i en

gyttjepöl, ställts ut iallfall under tak, men glömts bort,

dags att köpa nya?

Gräset skulle klippas, rabbatterna behövde en riktig omgång.

Bland vedhögarna på baksidan skymtar en pulka, kanske låta

den vara kvar ändå, det är ju snart vinter.

Inomhus ska man vara också, städa och feja. Barnens saker

ligger väl utplacerat strategiskt i hela huset.

Tonåringen samlar På alla handukar så vi får försöka skyla

oss bakom en liten gästhandduk....

Tvättstugan, ja den den gör iallafall skäl för sitt namn.

Med sina få kvadrat kanske man kan sälja kläder per kilo,

eller per kvadratmeter?

I tvättstugan finns allt, från kläder till delar av köket,

pappershögar som ska rensas ur och så jag då förstås.

Kanske döpa om tvättstugan till tippstugan,

dit-alla-går-med-sådant-de inte-vet-vart-de-ska-göra-av.

Under vårat tak ryms en familj på 6 personer, dammråttor

som husdjur då vi tillhör ett släkte som tilldelats allergier

som upptar stor del i vårt liv, men som är en del av oss nu.

Man vänjer sig med allt.

Jag är nu van att bo i renoveringsdamm, saker högt och lågt.

Köket i tvättstugan, hallen i tvättstugan och tvättstugan jag

nämnde tidigare utflyttas då och då till resterande delar av

huset.

Är ingen perfektionist, men önskar lite mer ordning och reda

i tillvarons vrår. Renoveringen leder mot ordning och reda

även om det tar tid.

Sedan är det som så att livet bör njutas enligt mitt sätt och se,

om så flera timmar i naturen med en svampkorg om armen.

Tvättstugan finns kvar och allt annat också.

Bara släppa allt och bara vara.

Kanske är det så att det efter en prommenad så får man energi

att ta tag i det man känner för eller det man bör.

Måste är ett ord som är laddat, vi måste det, ditt och datt.

Är det verkligen sant?

Är det absolut livsnödigt att storstäda höstens vackraste dag?

Å andra sidan när man känner för det så kan det vara den

där strålande dagen som man storstädar...

Jag tror det handlar om hur man ser på saker, hur man lever

och har levt. Verktygslådan som vi alla bär med oss, den ligger

till grund för våra värderingar och handlingar.

Vilka tankar skänker hösten dig?