vet hur det är

att vara ensam
alone
utan endaste en
någon vän

men ändå inte

vara en i en samling
unika i sitt skal

innesluten i ett sorts poröst ägg

vet hur smärtan känns
hemskt
som klyvs itur

hur den sprider sig till varje ven
till minsta del

varje del tar stryk
mycket stryk

känner mig otillräcklig

men ändå inte

utan bara fångad i mitt skal
innesluten i ett sorts poröst ägg

lämnad åt mitt öde
my destiny