känner mig
som ett villebråd

ett jagat härjat byte
märkt av tidens tand

där jägaren är min
elaka skugga
enligt elaka tungor

som bara har ett mål med
sin jakt

att döda min knappa självkänsla

kryper ihop
bakom invid en vindpinad björk
märkt av tidens tand

på en enslig mossig kulle
invid en tjärn bortom storskogen

i tron på att
jägaren har tappat vittringen

den elaka skuggan
enligt elaka tungor

som bara har ett mål med
sin jakt

att lämlästa min delade trygghet

den råa kalla vinden
vinner mig och bryter ny mark

innerst inne tror jag ändå att
jägaren sällan missar sitt mål