zappar sömnlöst med en katt i knät
ena kanalen efter den andra
ge mig något att somna till
ett debattprogram eller en dokumentär
för allt det fiktiva väcker bara mitt intresse
ge mig ett verklighet att fly från
för sagorna vill jag bara höra
så slår det mig

det här inte den enda dikt jag formulerar
med anslaget ”ge mig”
det här är inte den enda dikt som skrivits
med omkvädet ”ge mig”

vi är många som vill ha
vi är många som anser att vi ska ha
det är så mycket färre som ger
det så mycket mer sällan vi får
och visst så ger jag nu typ tre
minuter av mitt liv
och visst så får jag nu typ tre
minuter av ert liv
och visst är det vackert på sitt alldeles egna sätt
men kan vi inte ge mer?

- Can´t we all just get along?
har blivit ett skämt
- Men tänk på barnen!
har blivit en ursäkt att just låta bli
och vi skrattar postmodernistiskt ironiskt
åt att vi nu hellre trycker ”gilla”
än håller med
att vi hellre ”pokar”
än frågar chans eller bjuder på något att dricka

vi kanske inte har rätten att ha rätt hela tiden
vi kanske inte har rätten att ta avstånd med ett
medvetet leende och nöjd självgodhet
vi kanske måste ge med oss
vi kanske måste ge mer

en vän till mig kallar egot grodan
och svaret kanske är att ge det en kyss
fast jag tror vi i så fall måste kyssa det ofta
för förvandlingen tar nog slut vid midnatt
men om vi gör det
om vi kysser grodan med kärlek
om vi vågar ge mer
hela tiden

vilket jävla sagobröllop det kan bli