Jag stiger ur sängen klockan 05...ut
på trappen...en brinnande mårdhund på
flykt från Ryssland
flyger förbi...jag faller ner i det våta gräset

vår hund lunkar fram ur sitt hål i väggen och
leder min pappa i sitt koppel

nu ska vi ut på promenad

tio tankbilar med olja dundrar förbi
genom det ännu sovande samhället

sommarens döda fjärilar kastas upp i rymderna

pappa tittar på mig...sen på hunden

på den sista telefontråden med jättelika
vattendroppar
vickar fyra små duvor
det rinner ur deras magar

när vi närmar oss idrottsplanen
har tankbilarna tömt sin olja
på Finlands Bank
och euron brinner

vi slår oss ner på en sten och tar
fram vår matsäck

den flytande elden är iskall

vi värmer oss...närmar oss...med het choklad

en nyckelpiga i tjock baddräkt går förbi
på ett och ett halvt ben och frågar
efter vägen till helvetet

pappa säger att det är bara att gå

jag njuter av det stekta ägget och
bombplanen närmar sig så vi reser oss
och slår följe med nyckelpigan...hon har
nåt visst över sig...är det henne vi
saknar
fast ingen sagt nåt

när vi gått ytterligare en bit stan-
nar
hun-
den
sniffar på en ny lukt...växer
till ett vattensvin gjort av
vattenmelon...ett monster
som gör oss förbryllade men
nyckelpigan kysser det på pannan

och elden långt där bakom oss
far upp i himlen
som en tromb
i regnbågens alla färger

naturen skiftar
blommor slår ut
duvorna slutar rinna
telefontråden sjunger
när du dyker upp
i din nya vackert röda bil
och frågar
om
det är dags
att sluta drömma nu

vi skakar på huvudena
och fortsätter gå

du följer motvilligt med
nu med oroväckande
stort huvud

regnet kommer...som en vägg
av vita rinnande gardiner

fukten tränger genom fem tröjor
och melonen tittar på mig

lossar pappa från kopplet

tankbilarna står kvar....de körs
av ishockeyspelare

du klär av dig naken och försöker

i dikena ligger barn

mårdhunden igen...ylar
plastiskt brinnande
som han inte
trivdes