någon bor i mitt huvud
en tecknad fågel tar plats
i mitt röda vintermatsträd
jag lovar att jag inte ska
avslöja honom
i min telefonlur
växer svarta maskar
kan diskmedel som är så
universalt
vara lösningen
nej orkar inte
verkar för krångligt
de flesta åker nu
alla som kan
det börjar bli för lite luft
för iskallt att vara kvar
växterna börjar flyga
de har längtat efter
att fly under hela
sin förbaskade uppväxt
alla gör saker de aldrig
kunnat helt plötsligt
bara spricker allt ut
liksom om det väntat
i tysthet
varje sekund varje liten liten sekund
chigongen blir mera rund
ögonen skärps och oskärps
jag vill gå ut och ropa högt
skrika som faan
men törs inte
vad ska de små som är kvar
tänka att jag gör
de kanske blir skrämda
det får jag inte
är döpt till mamma
till vårdande
i hela mitt vardande
en ryggsäck som får näsan
att hamna ganska nära
det man kallar för
marken
vi som bara ville dansa
och sjunga
vi som var så fulla
av hopp
men att det finns
tecknade fåglar
som kan flyga
det gör att ja orkar
lite till
och
lite
till