Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hoppsastegen...

 

Jordbrukaren brukar jorden och låter traktorns hjulspår göra avtryck i den svarta blöta jorden samtidigt som han tänker på att något djupare avtryck eller intryck gjorde han inte på kvinnan och barndomsvännen som han brukade umgås med över en god middag och en flaska rött någon fredagskväll ibland. Han hade försökt att föra in samtalen på kärlek men mest handlade deras samtal om gemensamma barndomsvänner eller om gemensamma intressen som politik eller psykologi. Hon undvek att tala om kärlek, hon hade redan från början gjort klart att några sådana känslor hade hon inte för honom.

Han skulle gärna ha velat bli psykolog om han inte varit fostrad att ta hand om gården som man ju blev på den tiden då han var ung. Han hade gått på lantbruksskola och läst någon termin extra för att lära sig skogsbruk och skogsavverkning för på moderns sida fanns några arealer skog som han skulle ärva. Som han hade ärvt nu, men som han arrenderade ut till en bra karl som bodde granne till morföräldrarnas gård.

Han hade bestämt sig för att sälja skogen eftersom han ville få fram pengar till att leva under tiden som han tänkte läsa en del ämnen på universitetet. Det var faktiskt kvinnan som hade inspirerat honom till att satsa på sig själv och sina intressen. Hon ville honom hans bästa det förstod han, även om hon inte ville leva med honom.

Nu jobbade han som psykolog på halvtid och brukade jorden den andra tiden på dagen. För ett par år sedan hade kvinnan som han brukade träffa och äta middag med bjudit hem honom på middag. När han kom hade det varit en annan kvinna som öppnade dörren för honom och han hade blivit både överraskad och imponerad. Hon var mycket snygg och presenterade sig för honom som kusin till kvinnan.  Min kusin är i köket och passar ugnen men hon kommer snart, sa hon. Han hade blivit väldigt förtjust i henne och kvällen hade varit underbart trevlig. När det var dax att gå hade han frågat om hon inte ville följa med honom till storstan och se på en ny film som var i ropet. Det ville hon gärna och hans barndomsvän nickade glädjande till honom. Han sprang hoppsasteg hem till gården den kvällen och visste att efter den dagen kom livet att bli så mycket roligare att leva.

 

(c) tk.

 




Prosa av thyra
Läst 176 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2011-10-25 22:17



Bookmark and Share


  lodjuret/seglare VIP
En trevlig liten novellett om vardagsliv på landet, när det lyses upp av en udda händelse och sprider glädje till såväl läsaren som textjagen. En novellett behöver inte vara längre än just så här och det är skönt.
Trenne rosor vill jag ge den.
2011-10-31
  > Nästa text
< Föregående

thyra
thyra