Handen hålls en meter framför kroppen,
precis så att muren hålls bortom synen och möjligheterna sätts i fokus.
Hastigheten varierar beroende på varvtalet i skallen,
hjärnan ska kunna ta in detta och omformatera det som skådas till ord.
Det ska bara fungera så.
Blicken vänder fram för att se en grå raksträcka i närheten av
där den svullna kroppen identifierades två gånger om,
det var han, två gånger om så var det han.
I den vita korridoren i den vita salen så var det han, två gånger om.
Ögonen siktar på muren som handen dolde,
på andra sidan den hamnar tusentals andra identifierade kroppar,
för dom har det skrivits tusentals dikter, flera gånger om.
Sträckan på mindre än en kilometer är nu slut,
här ska du minnas, flera gånger om.