Det är så här du bär dig själv,
precis så här
I väntan på något bättre,
fängslad i sepiafärg.
Här borta i gläntan, i huset där jag bodde
väntar ett rostigt kaffekärl på dina objudna steg
som går fram
faller ner framför spisen
En, två, tre björnar har lämnat sina sängar tomma
och bordet med de tre skålarna tiger
Lappen, den smutsiga lyder:
Jag blev kvar i förorten, det gick inte att vänta för alltid
jag var inte stark nog att dröja kvar tills du kom, om du nu kom.
Mitt hjärta tålde inte att kammas av skammen,
så jag sitter och låtsas någon annanstans
I någons hem, röker och fimpar i blomlådan med pelargoner.
Går in och slår ifrån mig tanken.
Drömmen om din guldlock som skymtar fram när du slår ut det skämda kaffet
och börjar skriva vår historia på gästboksblad.