Jag öppnar dörren,
utan förhoppningar kliver jag in.
Ett rum jag aldrig skådat kallat livet, det värmer du är min.
Tryggheten i din osäkerhet förtrollar mig medan höstpromenaden glädjer.
Din tystnad får mig att må dåligt,
men dina ord får mig att må bra.
Jag kan aldrig vinna dragkampen mot det onda,
men jag kan finnas här jag kan vara din.
Ännu ett dygn har gått och naiv som jag är,
så kliver jag ut,
jag stänger dörren.