Livet är en sjunkande kista av glas
vars väggar vi ständigt pressar

Kämpar för flykten ur stället vi
lever vartän det må
vara allt utom just här just
nu vi sjunker snabbare

än någonsin

Vi tampas med den frustration och
ångest som brinner sönder sig då vi
ser oss själva dras nedåt botten
i det oändliga hav

vi av knapp erfarenhet kallar universum

TID OCH RUM

Som ett flödande vatten förenas i samspel
I det som under kommande dagars gryning
så lättjefyllt och hänsynslöst kramar
viljan ur ens själ att drunkna,
hoppet ur ens ben att simma;
en sorgsen romantik om ungdomens
och ålderns vildvindskalla natur


Och det enda vi behåller är märken av de tider
då vi bara såg färgerna i den fagersvarta
avgrund som sliter och förför

-

Likt en massa ur en bottenlös kraftbank
rinner vi utåt det surrealistiska outgrundliga

Ord som harpunerar framtiden
Verklighet i realtid, rötter ur ett vakuum
reflekterar ur avgrunden sin vilja
att hjälpa en ut ur sundheten


Att låta någonting frodas och blomstra
för att komposteras i stilla lättjan

-