Den stora stolta granen
stod som vanligt klädd
ovanför vårt centrum
med sin julbelysning



men i januarinattens
kalla nyårsmörker
drog granen sin sista suck



då motorsågen gick till attack
mot dess tjocka vackra stam
så full av liv och granskogsdoft,


som en blödande jätte
föll granen långsamt ner
till marken till en säker död


detta var ett mord på
ett levande träd
med enda nöjet att
döda och förstöra.


Du växte här långt före planerna
på miljonprogrammet
under sextiotalets bostadsbrist
då endast kossor strök runt
din bruna stam.


Något hände denna nyårsnatt
något som du aldrig
förstod meningen med
förrän du låg där död och
omgiven av oss sörjande.



Vi saknar alla dig vår älskade vän
och nästa år kan du inte komma igen
då finns endast en stubbe kvar
av det som du för oss alla var.

Vila i frid kära gran...