livet hade vaggat dem
hårt och oregelbundet
nu låg de här
fast i sina rum
bundna till en säng

ansiktsfärgen började
bli plommonlik
som någon som blivit
strypt och där den
urtvättade själen
hade blivit för stor
för kroppen

lyssnade till klackarna
som slog hårt i korridoren
med en otröstlig längtan
att slutligen bli mjukt mjukt
vaggade in i evighetens
oskuldsfulla befriande
armar