Med en fingerfärdig snärt slog Markus upp knapplåset och svarade. Emilia suckade och drog upp bena under sig där hon satt i soffan och tuggade tuggummi då hon insåg att samtalet skulle bli av den längre karaktären. »Hej älskling... Ja det går bra med allt och så... Jag kommer nog hem i nästa vecka någon gång...« (osv.)

Emilia vred under samtalet överkroppen åt sidan och halsen än mer åt sidan så att hon tittade ut genom fönstret. Med denna smått konstlade, men ändå bekväma, ställning kunde hon se ned till gatan som låg sjuttio meter ned. De befanns sig på takvåningen på ett hotell i centrala Göteborg och kände därigenom ett bekant avstånd ifrån allt som utspelade sig där nere. Emilia sträckte på sina magra armar och slog tillbaka blicken in i rummet.

Markus hade nu försvunnit in i sovrummet och inga tecken på att samtalet skulle ta slut inom det närmsta gick att urskilja. »Det var ju det vi pratade om i förrgår... Minns du inte? Ja precis nej... Ja...« Hon såg ned på sina kläder och äcklades av dem. Hon såg på sina smala händer och äcklades av dem. Hon gick till telefonen, beställde upp en flaska champagne och satte sig i fåtöljen framför TV:n. Innan roomservice kom hade hon hunnit bläddra igenom alla kanaler som fanns fyra gånger (de var cirka trettio och roomservice kom inom fem minuter).

Så fort hon tagit emot champagnen gick hon till fönstret, öppnade det, skakade flaskan och sköt iväg korken ut genom fönstret. Flaskan spydde och det rann över händerna och armarna och hamnade på golvet. Hon tittade ut på Göteborg i sommarhettan. Det var så varm att det såg disigt ut. Luften ovanför hustaken vibrerade om man tittade noga. Emilia sträckte ut flaskan genom fönstret och hällde ut det som var kvar; det spred sig allt mer i vinden som ett dis ju längre det föll. Hon spottade ut tuggummit genom fönstret och gick till sovrummet och fann Markus liggande på sängen, stirrande upp i taket. Telefonen låg på kudden bredvid handen bredvid huvudet.

Emilia sänkte blicken och tittade på flaskan. »Måste vi åka hem?« Markus vände huvudet mot henne, och sedan tillbaka. »Ja«, sa han. »Oskar är orolig för dig« Emilia kastade flaskan i väggen. Den höll men gick sprack då den slog i golvet på tredje studsen. »Ok«, sa hon. »Men i så fall kommer jag köpa den där toppen.«