Nu

är det nått

Den gräns i min kropp

som vänligt öppnar sig för

det som den känner sig bekväm,

bevarande inuti.


Förlåt.

Jag spänner mina gissel nu

för hur jag än försöker är det i vår sfär

nästintill omöjligt att förmedla att jag inte

kan slå lösare än dödligt när jag väl slår.


Förlåt.

Mitt enda vapen skadar mera än någon kan tåla

men utan tecken på obehag smeker du

dess röda, ur smutsig plast stöpta avtryckarknapp


och tror att mina känslor för dig

ska rädda dig från




Helvetets mentala atombomb