Idag förevigades du i jorden, du planterades
trots att du aldrig ska stå i blom här mer
I färden mot din sista sanning skymtas två pinnstolar,
de åtta benen håller upp resterna av din bror i denna kvava natt
Trängseln lyser upp ensamheten när ljuset riggas,
allt är nytt som stormen vi förbereder oss för och ändå inte klarar av
Ett frö har viskats landat, du är skyldig till det vackraste av allt,
språket förblir obegripligt, vi använde det aldrig
Välter situationen tillbaka rubbas alla garantier vi fått
November har placerat ribban högt, kallt och rått