Lagom är en handbroms på hundratiovägen
emedan livets motor vrålar upprört
vill krossa lagoms gränser
arbetande i den glödgande förlusten av
tro på livets gömslen

Lagom är en nazist i ett rum av ögonbundna
märkligt ovetande offer
som skriker 'sieg heil!' med skalpell
tills eleverna skriker detsamma

Lagom är den buttra rationalisten i varje idrottares bakhuvud
som snäser "inte fan kan du slå owens"
och tvingar dem fokusera på hur
fan vad irriterande
gruskorn i strumpan.

Lagom är en osynlig pedofil
som betäcker folk genom öronen
förr eller senare
och lär generation efter generation
att allt är
jävligt
jävligt
farligt

Lagom är en förmögen som vill vara tiggare
en diktare som vill bli analfabet
en troende som vill bli agnostiker

igen,

En spegel som vill visa gräsmattan
en samarit som vill bli suicid
en optimist som vill bli cynisk
en glädje som vill gömma sig
eftersom glädje är

oförskämt,

Lagom är byråkraten som ber om ursäkt
när han varit för vänlig


En tid kanske lagom kommer ruttna
i strid mellan de två vetenskaperna,
att visst är allt farligt,
men så är livet ett symptom
som alltid slutar med döden.

Det krävs bara att
nita detta kvasirationella lagom i ansiktet
ty det är inte till fördel för de fria själarna.

De som vill se förmånen i det instinktiva
sensuella
djuriska
ifrågasättande
och nyktra kynne

som tar fram kärleken och vördnaden
där alla insikter samlas i en mittpunkt
vari konstlade begränsningar aldrig någonsin får plats
utan drunknar i sin egna pedantismens rusdryck