tror jag ska bygga mig en koja. En mjuk koja med kuddar i. En liten lampa att skiva poesi under. Ett litet bord, med en flaska med något gott. Som får en att släppa på hämnigarna, lite smått. Jag skriver passion, jag skriver melankoli. I ett flöde i en melodi, i all min iver trampar jag på mitt hjärta. En smärta som sprider sig i min kropp, oavsett hur många gånger jag säger stopp! Jag gömmer, glömmer drar något gammal över det. Sveper ett glas, fyller upp. Sveper ett till, lägger mig och drömmer. Vilja ett otämjt begär, jag fylls av lust jag fylls av ensamhet.

Fortsätter jag så här, på min passion det så mycket tär, allt mitt hjärta bär, försätter det i misär.