Vänstra halvan är där jämt. Inte bara observerar den heller, fäller kommentarer som en katt fäller sin vinterpäls gör den. Något distraherande, hår sätter sig ju överallt. Borsta undan så jag kan se vad jag försöker skriva, ett strå i ögat också, så jävla obehagligt! Någon katt till och vi kan börja sy mössor och sälja dem dyrt.

Ungefär så beter sig vänster hjärnhalva, som ett tappat katthår, i plural. Kommentera och poängtera, fundera och göra om. Jag kan se mig själv käka popcorn och sitta och titta som om det vore sporten på TV. "Kom igen Höger för fan, bara larma allt va du kan!!" Fast riktigt så är det ju inte. För det första är popcorn skitäckligt (men det luktar gott) och jag ser inget nöje i att kolla sport heller. Sen är ju båda motståndarna jag dessutom, varav en halvan av jag ska fibbla hela jävla tiden. Ja, nog är det svårt att veta vad som sker i andras huvuden, men det är inte alltid solklart innanför sitt egna pannben.



Hur gick det till egentligen? Det är som att blockera en nödutgång. Inget lämnar mitt inre, varje känsla, tanke eller fråga trängs om platsen. Att det visar sig fysiskt säger sig självt, produktionen avtar knappast för att någon blockerat vägen. Istället känner jag ett tryck över bröstkorgen och något i halsgropen som varken vill hänga med ner när jag sväljer, eller hoppa ut när jag harklar mig och spottar. Om jag bara hade en tidsmaskin, då hade jag åkt ett bra gäng år tillbaka för att luska ut vad det var som hände. Var det något utanför min kontroll? Eller har jag mig själv att skylla? Tänk dig en kompositör, som får en idé, en liten melodi i sitt huvud men plötsligt förlorar förmågan att skriva ner noterna. Eller bättre sagt, tänk dig att du kan ett språk utöver ditt modersmål. Utan problem kan du översätta och tolka texter från ditt andraspråk. Sen, en helt vanlig, grå och mulen onsdag så förlorar du förmågan att översätta från det ena till det andra utan att glömma något av språken. Va? Hallå, hör du hur skevt det låter nu då? SSRI förbättrade knappast situationen, som en kletig, grumlig hinna la den sig över allt som är jag.