Min moder var ett helgon hon
det vackraste som fanns
Hon stod på livets avigsida
men lät inte sina barn
av Farsoten mer än
oundvikligt lida
Vacker inifrån och ut
hennes ungdomstid
tog hastigt slut
när hon mötte
min fader
Han var vacker ute
men inte inne
förförde och förstörde
livet för ett helgon
Till slut kom hennes gloria
lätt på sned av hopplöshetens
tärande förmåga
men mitt i all nöd och plåga
hon gav oss barn sin kärlek
den flammade med evig låga.
Den kärleken värmer än
fast många år har gått
sedan hon levde
här på jorden.