Jag klev in i lokalen och tittade mig omkring, det var som vanligt. En starkt upplyst yta som omgavs av läktare som var skyddad av skottsäkertglas. Där fanns de två stolarna, fastspikade i golvet, som bara väntade på mig och min motståndare att sätta sig i. Jag sneglade lite bakom mig för att få en blick av denne Goran Solovski. Den långhåriga, skäggiga unga mannen skakade då han fördes in i lokalen utav två kostymklädda män. Det var bra att han var nervös, då skulle det troligen vara enklare att vinna. Jag tyckte nästan synd om honom, på något sätt fick jag känslan av att han var tvingad till detta. Hans nervösa blick som hela tiden for från stolarna, till publiken till utgången utan att fastna någonstans, bara for vidare. Jag satte mig i den ena stolen tittade runt på den fullsatta läktaren. Att så mycket personer ville titta på det här skulle jag aldrig kunna förstå, för mig hade det blivit som en drog, visst i början hade jag liksom Goran skakat av nervositet och egentligen bara ville springa därifrån, men när man väl upptäckt att man är extremt duktig på något så vill man fortsätta, och sen tjänar man extremt bra med pengar. Jag kände hur ögonbindeln knöts för mina ögon och plötsligt började mina andra sinnen jobba intensivt.
- Lycka till nu.
Det var Markus Björks välkända stämma som jag hörde svag som en viskning mot örat. Agenten som hade hållit på med detta sen spelet grundades. Jag andades sakta in och ut, det gällde att behålla lugnet att inte drabbas av någon panikattack. Jag kunde höra Gorans djupa, hetsiga andetag. Bra, han kommer inte klara sig länge. Prat och skratt från läktaren fyllde mina öron men jag visste att ytan skulle ljudisoleras så fort spelet satte igång.
- Lottningen är gjord och Andreas Cletch kommer att börja, oddsen är fastställda och ni har nu fem minuter på er att lägga era insatser.
Speekerns röst donade i lokalen och skapade ett maffigt eko. I början hade jag varit så illamående att jag inte hade kunnat tänka på något annat än min egen rädsla men nu när jag började känna mig trygg med situationen kunde jag lägga märke till alla detaljer. Plötsligt blev allt knäpptyst, och jag kände hur min stol började snurra, snabbare och snabbare och jag kände hur yrheten och illamåendet började utvecklas inom mig. Stolen stannade tvärt, jag satt alldeles stilla och bara lyssnade. Knäpptyst, jag började sakta snurra på stolen åt ena hållet, var är han någonstans? Kom igen nu, avslöja dig själv. Min puls ökade, började nästan själv att bli nervös nu. Jag undvek att andas, jag hade noll koll på vad han kunde vara någonstans. Avslöja dig! Tiden började rinna ut, jag visste det. Plötsligt hörde jag ljudet av någon som kippade efter luft. Bingo! Vant och snabbt snurrade jag stolen mot ljudet, drog upp pistolen ur armstödet och avlossade en kula. Tystnaden bröts av enorma applåder.

- Vinnare är Andreas Cletch, vinnarna kan hämta ut pengar ur kassan. Grattis Andreas och lycka till i fortsättningen.

Ögonbindeln togs bort från mina ögon och ljuset från lamporna bländade mig. När jag väl fick tillbaka synen kunde jag se hur Gorans livlösa kropp lyftes upp på en bår som rullades ut ur lokalen. En blond tjej iförd träningskläder och ett förkläde försökte intensivt skubba bort blodet från stolens huvudstöd.

- Fan vad starkt Andreas, du blir bara bättre och bättre.
- Tack Markus.

Jag reste mig från stolen och vinkade lite åt den applåderande publiken innan jag tillsammans med Markus gick ut från rummet och in i omklädningsrummet. Jag gick snabbt in på toaletten och torkade svetten ur ansiktet. Nio sekunder, det var verkligen på håret. Stackars grabb, han måste ha försökt hålla andan för att inte avslöja sig men var troligen nervös, men jag bestämde mig snabbt för att släppa tanken på den döde Goran. Skulle jag tänka för mycket på varje motståndare skulle jag tillslut gå under. Jag gick ut från toaletten och satte mig ner på bänken.

- Verkligen strålande jobb. Vilken uppvisning, att inte skjuta förrän i absolut sista sekunden. Grymt!
- Tack.
- Här har du pengarna, det har du verkligen förtjänat. Dom kommer att sättas in på ditt konto under veckan.

Jag tog kuvertet som räcktes fram emot det och öppnade det. 90 tusen, fan vad soft, det var mer än vad jag brukade få.
- När är nästa match?
- Jag har bokat upp dig på lördag, jag har inte fått ett namn på din motståndare men den information som släppts säger att han har vunnit fyra matcher och förlorat en. Han gav tydligen upp sin första match efter att blivit skjuten i axeln. Så har du otur med lottningen så att han börjar kan det bli knepigt.
- Det ordnar sig nog, vem var den här Goran då?
- Han var bara en nybörjare, var tydligen hans första match. Han var skyldig sin agent otroligt mycket pengar så han var mer eller mindre tvingad att ställa upp. Otur att han fick möta dig då.
- Det förklarar en del, han kändes nervös.

Jag klädde av mig och drog handduken runt kroppen och började gå mot duschen. Skulle bli skönt att duscha och slappna av lite, hade verkligen haft alla sinnena på helspänn. Det skulle aldrig gå att förklara adrenalinkicken jag får av spelet, men ett som är säkert att jag skulle inte kunna leva utan den. Idag hade det varit lättförtjänta pengar, även om jag hade missat skottet så var det väldigt liten chans att nybörjaren och den nervöse Goran Solovski skulle träffa på sitt skott, nästan troligare att han skulle bli handlingsförlamad och börja hyperventilera. Nej, dags att sluta tänka på honom. Måste skärpa mig. Jag satte på duschen och kände hur de varma vattenstrålarna träffade min kropp. Jag började sakta slappna av i alla muskler.
- Jag går nu, har en annan klient som har match om en timme, måste peppa honom lite. Jag hör av mig i veckan om alla detaljer om matchen. Bra spelat idag Andreas, vi hörs!
Med de orden kunde jag höra hur agenten Markus Björk stegade ut ur omklädningsrummet och slog igen dörren efter sig. Jag tog några djupa andetag och blundade, kunde knappt vänta till lördag och att få känna den där sköna känslan igen. Den koncentrerade och smått nervösa känslan mitt under spelet och sen den lättnade känslan när man tar emot publikens jubel. Det var obeskrivligt. I veckan väntade långa skoldagar och berg av läxor och prov, men det var inget jag lade några djupare tankar till, jag går mest i skolan för mammas skull. Spelet var mitt liv, och mina färdigheter inom spelet var inget som jag någonsin skulle kunna lära mig i skolbänken. Fyra vinster hade tydligen min nästa motståndare, kanske till och med kan bli en utmaning.