Jag satt där och lyssnade, eller ja lyssnade och lyssnade, jag satt mest och dagdrömde och lät henne prata på. Hon var snygg visst, men jag hade så mycket annat att tänka på, applåderna från publiken från senaste matchen fyllde fortfarande mitt huvud och det var nästan så att jag började dregla när jag tänkte på den där kickan jag återigen skulle få känna på lördag.

- Lyssnar du ens på vad jag säger?
- Va? Ja såklart, fortsätt berätta du, det är jättespännande, verkligen.
- Ehm, ja har du läst det där i tidningen idag? Helt sjukt ju!
- Nej, det har jag inte.

Nu var det något som någon kändis hade haft på sig någon gång som inte passade. Samma gamla visa som alltid, aja blir väl att försöka tänka på något annat och låta henne prata sig nöjd. Undra om hon där borta är singel? Visst hon sitter med en kille men hon ser inte så road ut av honom, jag känner inte igen henne, det kanske vore något. Undra hur gammal hon kan vara?

- Jo det stod om något sorts spel som spelas illegalt här i Sverige, något som tidningen kallade för ”Svensk roulette” där folk blev skjutna hela tiden, helt sjukt ju, hur kan man som en frisk person någonsin vilja spela det där?
- Nej, det låter ju konstigt.
- Konstigt? Tänk dig att det nu sitter folk och blir skjutna till döds för att dom ska spela något fånigt spel. Hör du inte hur sjukt det låter?
- Ja, jo extremt.

Hade tidningen skrivit om oss? Det var ju endå lite coolt. Inte för att de skulle kunna veta några namn och det skulle verkligen inte vara bra om de fick fram några namn heller med tanke på att spelet faktiskt går ut på att döda folk så är det ju inte superlagligt direkt. Men det var speciellt och jag kunde känna en liten pirrig känsla av stolthet i magen. Inte nog med att jag nu hade hög respekt hos alla som följde sporten men nu började även aftonbladet uppmärksamma det. Det var nästan som att man blev en kändis. Ibland kunde jag på stan springa ihop med någon som jag sett sitta i publiken eller som Markus hade presenterat mig för. Vi hälsade inte eftersom vi befann oss på en offentlig plats, men jag kunde se hur man tittade på mig med respekt i blicken, och det kändes bra, väldigt bra. Jag tittade på min dejt där hon satt och drack av sitt kaffe. Om hon bara visste vad jag gjorde på min fritid, då skulle hon troligen inte sitta med mig längre, eller ringa mig hela tiden, eller smsa hela tiden, eller skriva i min logg på facebook hela tiden. Hon vet verkligen vad man ska göra för att bli omtyckt. Men hon är ju trots allt en av de snyggaste tjejerna på skolan så jag får väl ha tålamod. Jag tittade återigen bort mot den andra tjejen som satt några bord bort. Hon gick inte på vår skola, undra vad hon heter?

- Andreas? Vad är det med dig idag?
- Va? Nej inget.
- Jo, jag undrar, du skulle inte vilja följa med och äta middag med mina föräldrar på lördag?

Vad tror hon egentligen? Det är nog det absolut sista jag skulle vilja göra, det börjar bli alldeles för seriöst det här, träffa hennes föräldrar? Jag har bättre saker för mig och på lördag har jag match och efter den kommer jag bara vilja åka hem och ta det lugnt, inte klä upp mig och låtsas vara svärmorsdrömmen för hennes föräldrar. Jag tittade på henne samtidigt som hon tog en ny klunk ur sin kaffe mugg. Men hon är ju faktiskt rätt snygg.

- Okej då.
- Perfekt, dom kommer bli så glada över att äntligen få träffa dig! Pappa har verkligen tjatat.
- Låter super, verkligen.
- Kan du inte följa med mig och träna på dagen på lördag så kan vi åka hem till mig och äta efter?
- Nej, det går inte, jag har en sak jag måste fixa på dagen.
- Va? Vad för sak?
- En sak bara.

Nu kommer hon säkert att tjata och tjata tills jag måste komma på någon dålig lögn om att jag ska träffa en kompis hon inte känner eller något liknande. Vad ska jag ljuga ihop den här gången? Fotbollsmatch? Nej, då kommer hon troligen tjata om att få komma och titta. Kanske någon släkting som fyller år?

- Förresten, vet du vilka helt underbart söta skor jag hittade på rea idag?
Vad jobbig hon kunde vara ibland, varför var jag med henne? Jag tittade på henne samtidigt som hon blåste bort den blonde luggen från ögonen. Ja just ja, det var ju därför. Jag tänkte att om jag låter henne prata om sina skor och jag bara svarar ”ja” då och då kommer hon säkert bli glad. Samtidigt kanske jag skulle passa på och träna. Jag blundade, slappnade av och lyssnade noga. Jag försökte stänga ljudet av hennes röst ute och försöka lyssna på alla andra inne på cafét. Jag försökte lokalisera var någonstans i rummet rösterna befann sig. Men det var enkelt, jag hade faktiskt lagt notis om tidigare när jag använde mig av synen att ta reda på vem som satt var. Jag behövde en svårare träning, jag behövde utvecklas. På lördag verkade det som att det skulle bli en tuff match, och jag ville verkligen vara redo. Jag måste börja min träning redan ikväll, och fortsätta träna varje kväll till lördag så att jag är i toppform, man kan inte lämna något åt slumpen i den här sporten.

- Men jag tänkte att vi kanske ikväll kunde se en film hos dig och så kunde jag sova kvar? Vi har ju sovmorgon imorgon så gör ju inget om vi är lite trötta.

Jag tittade på henne där hon satt och tittade på mig med de där blå ögonen och med kaffekoppen i handen. Å andra sidan skulle det kanske inte göra något om jag startade min träning imorgon kväll. Nej, imorgon kväll passar egentligen mycket bättre, jag är trotts allt lite trött idag och imorgon skulle jag kunna fokusera mycket bättre.

- Ja, det låter som en bra idé, vill du följa med på en gång?