Det var en vana att numera vakna upp i Magnus rum i den soffan som man bara tog bort rygg och sittdynorna, lade i en madrass så blev det en ganska skön säng. Som vanligt var det kallt i rummet då Magnus envisades om att sova med öppet fönster oavsett om det var sommar eller vinter. Han brukade säga att han sov som bäst då, ja det kanske var sant, men jag frös sjukt mycket varje gång jag vaknade. Men han kanske endå hade en poäng, skulle vi två sova i hans lilla övermöblerade rum utan att fönstret var öppet skulle det nog kunna bli rätt varmt. Jag låg i soffan och tittade upp i taket, Magnus hade satt upp en stor affisch på Manchester Uniteds arena Old Trafford i taket, en rätt snygg affisch måste jag tyvärr erkänna även om jag håller på Chelsea. Samtidigt som jag studerade de kritvita linjerna på den gröna gräsmattan funderade jag på om jag skulle ta mig hem idag. Jag ville verkligen inte, och egentligen behövde jag inte heller, imorgon hade vi match och allting jag behövde hade jag hos Magnus. Troligen så skulle Magnus ha någon bra ide för dagen vilket gjorde att jag inte skulle behöva åka hem. Troligen skulle vi göra som vanligt, spela Fifa hela dagen och snacka om matchen, i vanliga fall brukar jag störa mig på att sitta inne och stilla så länge, men idag så var jag öppen för alla förslag som skulle hålla mig borta från hemmet.

Det hördes en lång gäspning och Magnus satte sig långsamt upp i sängen och gnuggade sig länge i ögonen.
- Vad är klockan? Frågade han och tittade bort mot mig.
- Halv elva.
- Sista dagen på sommarlovet, snart börjar skolan igen, hur ska vi utnyttja den här dagen maximalt?
Jag funderade lite på vad han sa, det var faktiskt sista dagen på sommarlovet. Det kändes konstigt, på måndag var man tillbaka till skolan igen och då skulle allting vara som vanligt, förutom en sak, jag skulle inte vara tillsammans med Anna. Istället för att ses så ofta vi kunde i skolan skulle vi nu undvika varandra i korridoren, frågan är hur det skulle gå.
- Jag vet inte vad du tycker… Men vi borde verkligen hitta på något kul, vad sägs om… sitta inne och spela FIFA hela dagen och låta gubben laga mat åt oss?
Jag blev inte förvånad, klart Magnus ville sitta inne hela dagen och spela fifa, men det gjorde inte mig något.
- Låter som en bra plan, men du lär ju komma på en reservplan, du kommer ju tröttna efter att jag har slagit dig match efter match.
- jo men det kommer nog hända…

Magnus ställde sig upp och drog på sig sin träningsoverall.
- Grymt stel man känner sig i kroppen idag då, vad tänkte gubben på när han körde värsta fysträningen två dagar innan match?
- Han har nog sina skäl, svarade jag.
Jag gäspade rejält samtidigt som Magnus drog upp dragkedjan på sin tröja och försökte gömma så mycket av kroppen och halsen i den.
- Fan va kallt det är, är det du som har öppnat fönstret nu igen Andreas? Trött man blir!
Jag skrattade, på något sätt lyckades Magnus alltid komma med de roliga skämten oavsett hur situationen var. Jag ställde mig upp och liksom Magnus drog jag på mig min träningsoverall och sedan följde honom ut ur det kalla sovrummet.

Vi struntade i frukost och satte oss i vardagsrummet och satte på en match på FIFA direkt.
- Men du, vi kör på Matildas fest imorgon va? Det kommer ju att bli sjukt kul. Ett bra avslut på sommarlovet och så kan du visa för Anna att du kan gå vidare. Blir ju perfekt!
- Jo, men det låter väl bra. Men vi får ta och vinna matchen först, svarade jag
- Juste, det är Valby vi möter va? Sa Magnus
- Ja, vi fick ju bara 1-1 mot dom senast, men dom var ju värdelösa.
- Jag tyckte endå dom var helt okej, men vi borde vinna nu, vi har ju hemmaplan.. Men fan passa bollen då, jag trycker ju typ 10 minuter innan.
- Ja, vinna ska vi göra, svarade jag. Och nej du trycker inte du är bara allmänt kass.. sådär 1-0, det var starten på den stora slakt som kommer äga rum idag. Hur känns det?
- Käften, muttrade Magnus. Du har ju mutat spelet, roligt att spela då.
Jag förstod att det var dags att prata om någonting annat, Magnus hade väldigt lätt för att tappa humöret när det gick dåligt för honom, och även om det var kul och vinna och se hur arg han blir, så kanske det inte var den bästa starten på dagen.
- Vet du vilka som kommer att komma på festen? Frågade jag.
- Nej, men hon bor ju i ett palats, så jag skulle väl tippa på att halva skolan kommer. Vi får se till att vinna så vi har något att skryta med till tjejerna på festen.
- Ja, för det är så otroligt många tjejer på vår skola som bryr sig om fotboll, verkligen.
- Det ordnar sig, är grymt taggad, har ju en del alkohol så nu kör vi på riktigt okej? Så tar vi oss hem hit sen och sover. Vad är det för fel? Mina spelare gör ju inte som jag vill, skitspel!

En hög, välkänd signal för mina öron hördes från Magnus sovrum, jag pausade spelet och sprang bort för att hitta mobilen.
”Mamma”.
Jag tog ett djupt andetag, stängde Magnus dörr och tryckte sedan på den gröna luren.
- Ja, det är Andreas?
- Var är du någonstans? Varför har du inte hört av dig?
- Jag sov hos Magnus efter träningen och är där nu, tänkte sova här ikväll också, så åker jag med honom till matchen imorgon.
- Och när hade du tänkt berätta det för mig?
Hon började låta väldigt irriterad nu. Men jag orkade inte bry mig, jag var van.
- Typ nu.
- Du ska ha klart för dig att du inte bara kan ränna omkring och göra vad du vill, ikväll ska vi ha familjemiddag och då ska du va med, och du ska sova hemma!
Jag kände hur min egen ilska började bubbla upp igen, precis som den hade gjort när jag hade sett smset från Anna, men jag valde att svälja den, det var inte rätt läge.
- Aha, okej, när ska jag vara hemma då?
- Klockan fem, vi äter klockan sju, och med familjemiddag menar jag bara vår familj, Anna kan tyvärr inte komma.
Det gjorde mig ingenting, även om jag och Anna hade varit tillsammans hade jag endå inte velat att hon skulle behöva utstå familjen Pärsson middagar.
- Okej, hejdå. Sa jag.
- Hejdå!

Jag tryckte av mobilen och lade tillbaka den i min träningsväska, jag kände hur ilskan återigen började bubbla inom mig, jag satte mig i den soffa jag hade sovit i och med fullkraft borrade jag ner knytnäven djupt i kudden. Nu blev jag tvungen att åka hem, fan också! Tänk om man hade varit gjord av pengar, hade man kunnat köpa sitt eget ställe och dra från skiten. Tanken att flytta ner till brorsan i Malmö började locka allt mer. Vad fanns egentligen kvar i Uppsala, nu när jag inte ens hade Anna kvar. Jag slog till kudden en gång till, innan jag tog några djupa andetag och lät ilskan rinna av mig. Jag reste mig, öppnade dörren och gick sakta tillbaka till vardagsrummet. Magnus satt djupt koncentrerad med båda kontrollerna vid sig.
- Haha, jag har vänt till 5-2 vad tycker du om det då?
- Din lilla fuskare, skrattade jag fram. Du, jag kan inte stanna så länge, det var mamma måste tydligen vara hemma klockan fem för ”familjemiddag”.
- Shit vad trist, kommer du tillbaka sen eller?
- Nej, jag måste sova hemma.
- Okej fan vad trist, jag hade ju stora FIFA planer för oss hela kvällen. Men vi hämtar upp dig kvart över elva utanför ditt hus imorgon då.
- Blir perfekt! Tack!
Skönt, jag trodde att jag skulle få cykla, för aldrig att mamma eller pappa skulle skjutsa mig någonstans.
- Kan jag få tillbaka min kontroll?
- Vänta!
Magnus knappade febrilt på kontrollen.
- Sådär 6-2, nu kan du få tillbaka den, hur känns det att bli utklassad?

Det var lite kyligt i luften, men det gjorde inget, på något sätt kändes den kyliga vinden skön, när den piskade mig i ansiktet då jag i full fart på cykeln var på väg hem. Jag hade fortfarande träningsoverallen på mig som gjorde att jag inte behövde frysa. Jag hade inte orkat duscha hos Magnus och tänkte att jag får göra det när jag kommer hem, benen kändes rätt tunga från igår men det var nog nyttigt att cykla och inte sitta still hela dagen för att få igång dom. Imorgon får jag inte ha tunga ben, då ska jag vara på topp. Jag försökte tänka på de positiva bitarna med att vara tvungen att vara med på ”familjemiddagen” och att sova hemma. Då kunde jag komma i säng i tid och verkligen vara utvilad till matchen imorgon. Det skulle faktiskt inte vara helt fel. Förhoppningsvis skulle jag kunna prestera på topp. Jag cyklade förbi Flogstaskolan, den tegelbyggda skolan stod tom, men på måndag skulle den vara full av lekande barn. När jag cyklade över skolgården kunde jag minnas min egen tid på skolan, hur jag älskade att spela fotboll och innebandy på rasterna. Det var en bra skola att gå lågstadiet på, nära hem och en stor skolgård med en egen fotbollsplan. Jag fortsatte att cykla in genom skogen och sedan ner för den backen som ledde till det röda tre vånings radhus på noreens väg där jag bodde. Jag klev av cykeln och torkade bort lite svett ur pannan, ställde cykeln mot förrådet på tomten och låste den. Jag såg i springan mellan dörren och väggen att den inte var låst, öppnade den och klev in.

Väl innanför dörren möttes jag av musik, skratt och en god doft.
- Hej, vad bra att du kom i tid, vi bestämde att vi skulle äta klockan sex istället.
Irritationen som hade funnits i mammas röst över telefonen tidigare var som bortblåst.
- Ja, du sa ju fem så..
- Oj, vad svettig du är, ta en dusch du så äter vi sen, var det kul hos Magnus?
- Ja, det var väl som vanligt.
Jag tog av mig träningsväskan och ställde den i hallen, fortsatte sedan mot trappan ner för att ta mig en dusch.
- Tjena grabben, du har match imorgon hörde jag. Vilken tid då? Jag funderade nämligen på att komma och titta.
Vad var det som hade hänt? Så här glada hade jag inte sett dom på länge, och pappa hade nästan aldrig tidigare brytt sig om min fotboll, det var över ett år sen han hade varit på en match senast. Hade de kanske bestämt sig för att dom skulle skärpa sig? Det skulle isåfall vara på tiden. Ett korn av glädje började gro inom mig, det var kanske därför det var så viktigt att jag var med på familjemiddagen. Kanske jag skulle kunna berätta om Anna också, om de är på så bra humör skulle jag kanske få några bra råd.
- Klockan ett nere på Löten. Ja det skulle vara kul om du kommer, vi möter Valby, dom är ganska kassa så vi vinner lätt.
- Vad säger du Monika? Ska vi åka och titta på vårat fotbollsproffs imorgon?
- Ja, det kan vi göra, svarade mamma från köket. Men iväg med dig till duschen nu, fläskfilén är snart klar.

Jag kände hur hungrig jag var i duschen, efter Magnus fusk så hade vi blivit helt uppslukade av spelet och glömt bort att äta. Det här var perfekt, jag kände hur det lilla kornet av glädje började gro mer och mer och fyllde upp mig. Tänk om det faktiskt skulle bli en ändring på dom, vad skönt det skulle vara att kunna börja vara hemma igen utan att känna sig obekväm, utan att känna att man bara är i vägen. En god och trevlig middag och sen en god natt sömn, då skulle det nog gå vägen på matchen imorgon. Tänk om dom faktiskt menade allvar, tänk om dom faktiskt skulle komma på matchen. Det kändes töntigt att vara 17-år och tänka så, men på något sätt ville jag verkligen bevisa för dom att jag var duktig på fotboll och att det inte bara var slöseri med tid det jag höll på med. Jag hade inte berättat för dom än om inbjudningen till att träna med Sirius A-lag nästa vecka. Det var bara jag, Magnus och Pelle som visste om det och jag ville att det skulle förbli så. Sirius spelade i Superettan och det skulle vara en enorm chans, och för mig var det lättast att ladda upp om inte så många visste om det. Det fanns en viss press för morgondagen också, Pelle hade berättat att Sirius tränare skulle titta, och då ville man inte direkt göra bort sig. Jag stängde av duschen och torkade snabbt av mig med handduken. Jag drog handduken runt midjan och gick ut ur duschen in i mitt rum. Jag satte på mig ett par slitna jeans och en svart t-shirt, rufsade runt lite i håret och började sedan gå uppför trappan upp mot den mellanvåningen där köket låg på. Det luktade riktigt gott nu, musiken hördes fortfarande och tillsammans med de ovana skratten från mamma och pappa skapade det ett väldigt behagligt ljud. Kornet hade nu tagit över mig helt, de glada skratten borrade sig in i själen och skapade en lycka jag inte hade känt på otroligt länge. Tanken på att flytta till brorsan i Malmö började försvinna, den ilskan jag hade känt tidigare efter samtalet med mamma var borta. Jag såg nu fram emot ”familjemiddagen”. Tänk om det alltid kunde vara såhär…