Och du
du var min lycka bakom det svarta förhänget
som jag inte kunde rå på
envis-svartsjuk-underbar
vild och kavat
hur nu det går ihop

Napoleon, Cher och han den söte i One Tree Hill
föll alltid på tal
det var för varmt och
ritsch ratsch
var din tröja borta
jag undrade alltid vart den tog vägen

du, nu frågar jag mig
hur kan man börja i köket med Napoleon
och sluta i din obäddade säng
där alla osagda ord är njutningar
(inte för att du lät speciellt vackert)


det som är kvar nu
är dina stolskrapsmärken
några födelsedagspresenter
ex: en papperslapp med \"Gratis på fötelsedagen\"
(som egentligen var oemotståndligt fula)
svett- och CKdoft
inborrade i väggen precis vid sängen
avtryck efter dina händer på alla plagg jag har
(inte för att jag tyckte om dem, dina händer)

månskensljuset genom mitt fönster
och bara du i mitt huvud
du skrattandes
(oftast vidrigt, men ändå. Och ditt jävla snus stack alltid ut)
du hoppandes på kryckor
när vi spelat fotboll på grusplanen utanför hyreshusen
då när sverige var kallt
och vi hatade för att vi älskade
(du var usel. Jag vann, kommer du ihåg det?)

Alla gånger vi drack hallonsaft
(drack och drack. Du sög upp genom näsan och jag fick stå och slå på din rygg, självklart på fel ställe - men med stort nöje)
och så, du vet, när vi var små
så fick du sova över ibland
på morgonen tassade du upp först av alla
och väckte morsan
vi delade till och med morsor
(inte för att det inte var jobbigt. Du var tvungen att väcka alla när du vaknat, och behövde du snyta dig mitt i natten så var det upp och hoppa!)

men du rämnade väggen
med dina varma ord
din exploderande poesi
som du skrev bara för att jag skulle tycka om dig
men du rämnade väggen

och

nu


finns bara vår silverallé av tårar

och.
minnesdoft.
av inramad död



(\"med litet d\")