Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ångest.

Du vet den där jobbiga känslan, som äter upp dej inifrån?
Vad kallas den nu? Jo, ångest.
Som slugt kryper sej inpå din darrande kropp,hånleendes
och oinbjudet.
Gråt inte. Skrik inte.
Det gör kraften den har bara värre.
Slå inte. Sparka inte.
Den kontrollerar dej.
Ta inte tabletterna.
Den har dej fast.
Du kan inte andas.
Snart är det över.
Plötsligt försvann den,
Men du vet att den kommer tillbaka.
Det gör den alltid.




Fri vers av Emelinda
Läst 347 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2011-11-10 23:43



Bookmark and Share


  lodjuret/seglare VIP
Ja, ångest är att som av misstag ramla i plurret, hamna under ytan, känna hur luften bubblar ur en och hur våtvärlden suger tag i en. På väg att drunkna men drunknar ändå inte, några timmar senare är man åter uppe och går som om ingenting hade hänt, bara något mer kraftlös än innan. Du beskriver det väl. Trenne äpplepajer förtjänar texten.
2011-11-12

  Gunnar Hilén VIP
Suveränt !
2011-11-11

  S.A.I. Steve Lando VIP
väl beskrivet
2011-11-11
  > Nästa text
< Föregående

Emelinda
Emelinda