Grus, glassplitter och en kraftig rök.
Tjocka ångor framkallar tårar och ofrivillig hosta.
Jag har alltid bara tackat med ett leende trots att jag inte hållit med.
Jag har ju gjort som jag ska. Varför blir jag av med allt nu?


Jag fick inte säga emot, ni sa att det skulle bli mitt slut.
Allt jag skapat och byggt upp ligger utspritt i sanden.
Alla mina kläder ligger i söndriga trasor på marken.
Det är inte rättvist, snälla låt mig vara nu.
Det räcker, jag har fått nog, jag vill bryta mig ut.

Jag har fått se så mycket tragik och girig egoism,
Så många liv likt mitt som släckts på grund av er,
Här står jag och skriker bland allt blod och ni ler,
Är det min tur sen? Ska jag också dö på grund av er fascism?
Jag vill inte mer, jag vill leva i frid.

Sluta nu,
Jag vill inte mer,
Sluta nu,
Jag vet att ni ser.