När du inser att du inte är gjord av glas.
Duns. Upptryckt emot betongväggen.
Dunk. Pulsen slår hårdare.
Du vet att du kommer få en smäll.
Varför vet du inte, det har du aldrig fått reda på.
Men du är ett problembarn och har alltid varit, och kommer alltid förbli.
Vem är du?
Många konstiga funderingar rusar förbi, saker som borde vara självklara.
Tick tick. Sekunderna går.
Du känner de frustrerade andetagen ifrån personen som äger händerna som håller fast dig hårt.
Det känns som en evighet.
Men sen kommer smällen.
Rakt på ditt högra kindben.
Ruset. Aggressionen. Inte igen, aldrig mer.
Du har fått nog. Det räcker nu.
Det går fort,väldigt fort.
Du slår, sparkar, river, sliter.
Allt går mycket lättare,
När du inser att du inte är gjord av glas