Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Till min tändsticka som alltid lyckas få mig att brinna igen precis när jag håller på att slockna.


I slutändan så är Stockholm min stora kärlek

I min hand höll jag hans nummer.
Siffrorna stirrade nästan bedjande på mig från den skrynkliga blådaskiga lappen.

Jag tryckte ner den i fickan tillsammans med lappen från förra veckan.
Från mannen med det blondrufsiga håret.

Mina nya skor klapprade mot den regnvåta asfalten.
Där jag stegade fram över berg och ner i alla dalar.

Jag hade alltid älskat ljudet av klackar som slår mot marken.
Ljudet av ensamma steg som rör sig framåt mot det okända.

Gatlyktorna lekte i skyltfönstren.
Och spelade spökspel för mig där jag tog mig längre in och längre bort.

Hans ögon var lika blåa som mina varit den dagen jag träffade dig.
Hans läppar var sträva och sårade.

Jag fortsatte inåt och längre bort.
Och neonlamporna följde min fotspår.

Utan att vända mig om visste jag att jag lämnat honom.
Stående där i regnet med sina plaskvåta skor.

Jag tog upp lappen ur fickan och lät vinden ta med sig den på en dans.
Medan jag lättad fortsatte min väg in i mörkret.






Fri vers av Glittra G
Läst 298 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2011-11-14 22:14



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Glittra G