Mörkret faller

Hopplösheten omfamnar mig med sina draklika vingar
och river hål i mig med sina klor

Jag ligger ihopkurad i en vattenpöl med trasiga kläder och skakar av rädsla och ångest

En skammens pil har genomborrat min själ

En skammens pil avlossad från pilbågen jag höll i mina händer

Nu sträcker jag ut mina händer från gyttjan jag bosatt mig i och kastar av mig kläderna och hoppas jag blir ren av regnet

Men jag behöver hålla i mig

För jag är nära att falla ned

Där jag ligger

Vid avgrundens rand