Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tog mitt första andetag på grund av dig. Får väl lov att tacka, någon dag



Leker paradis
I svarta morgontimmar med minnen
av dina andetag



Förvandlar isvatten till kärlek
och jag bränner mig
svårare än tidigare

Vill skrika högre i crescendo än du
fast mina lungor tvingas till tystnad






Du gör mig besviken
Är tommare på ord än tidigare
Fastkedjad inuti mitt bröst


Lever vidare på hopp
om att det en dag blir mer
än vi haft

 

 

 



Snart tjugo år senare
är du fortfarande inte min
och jag kan inte förstå



att jag fortfarande försöker








Det kallas kärlek
men jag vill kalla det desperation

 

En relation utan definition






Men vi är av natur tvingade att älska varandra av plikt





Fri vers av *Camilla*
Läst 434 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2011-11-17 12:50



Bookmark and Share


  TjockPojken
Underbart vacker.
2012-01-06

  Gunnar Odhner
Inleds strålande, men tappar lite fart mot slutet, blir mindre intressant.
2011-11-17
  > Nästa text
< Föregående

*Camilla*
*Camilla*