Det är som en sommarplåga på repeat
som estat sig fast i mina nervbanor


som att jag fallit framstupa utan armar
som orkar bära upp mig igen


En sol som bränner sönder
min synkapacitet

gör mig blind


fast jag ser klarare nu än innan



Du bränner dig på mina vokaler
Allt som skulle hålla dig trygg

Slår dig på kantiga ord
som jag lärt mig ska vara mjuka




Det strömmar ångest ur min mun
Krälar på insidan av människoväggar
av hud


Mitt skydd är genomskinligt
Ruttet som tapeter i ett bortglömt hus
Smutsigt som mina tankar



Frätande magsyra på mina händer
bränner mig på önskan

Att vara allt annat än den
som bor inuti mig

Den som alla kallar jag




Du smakar illa

En leende nyans
Skiftar i skuggor

Existerar



Vill inte ha dig längre inuti mig
För du förstör allt jag vill kalla


Mig