Så går ännu en dag i mitt liv. Så går ännu en dag jag inte bett om. Ännu en dag jag inte önskat mig. En vecka, en månad, ett kvartal. Så försvinner dagar jag aldrig krävt.

Och jag gråter. Jag gråter och skriker och pratar och blundar och skrattar åt hur patetisk jag är och gråter för att det inte slutar göra ont. Men jag tror inte någon hör. Och vem är jag att klaga? Vem är jag att tro att jag har rätt till tårar, egentligen? Vem är jag att ha såhärjävlaont?

Människor dör förhelvete varje dag. Skärp ihop dig. Ryck upp dig. Du har hela livet framför dig.


Och jag vet. Jag vet.

Men det raderar inte smärtan.



Så går ännu en dag jag inte bett om.

Och jag gråter för att det inte slutar göra ont.