det är så skrämmande nära
och ändå är han hela tiden så långt bort

ser honom bara genom en skärm
hör bara hans röst med sprakande brus i bakgrunden

väntar ibland förgäves på hans samtal
men blir varmare än vad jag någonsin har varit i hjärtat när han säger mitt namn

ibland gör det ont att älska någon så mycket
när huden liksom spricker för att den inte har känt hans fingertoppar på så länge

han har tagit sig hela vägen in
och någon gång ibland,
verkligen bara ibland,
önskar jag att han inte var så nära

men det är svårt att förklara genom en skärm