det är många som undrar
många som längtar
där ute
själv vill jag hem
fast jag inte vet säkert
hur det ser ut
jag vet bara att det som här
är outhärdligt
inte finns där
smärta i kroppen
som får mig att gråta
tappa orken för allt
det sår som växer
i takt med jordens död
förgiftning vilseleder med
ekolod för valrossar att
stranda i hela kolonier
fåglar flyger fel
elefanter dödas för
betarnas uppdrivna
fantasivärde
vilsna mänskor stressas
uttröttade förvirrade
sorgen förgör oss
av soppan från hjärnan
att inte vilja vara delaktiga
i alltings förruttnelse som
på ett grymt sätt måste döda
alla livsbetingelser för allt levande
det skär i min kropp
så då kunde de förstå
varför handen värker
vid mitt skrivande
Änglar har skådats i norr
iklädda bönliknande blåsor
osynliga för den
som inte ser

I vattnet
enbart där
är jag trygg
men längtan växer sig
allt mer stark
lyssnar till jordens skum
som ekar av
uttorkningens sprickor
jord som faller
urholkas
likt hjärnan på en diktator
en fanatiker
som tror att om han
beordrar folk att
blunda
ska någon falla på knä
i mörkret
där han hör hemma
men klockan ringer
i hjärtat enbart
ljudlöst osynligt
för den som inte öppnat
sitt tredje öga

Friheten ska växa
åt motsatt håll
Mot dem som tyglat
sina "hästar" med betsel
för hårt åt fel håll
Då backar bruset
och den ljusaste änglakör
ska vara de pärlor
som föll rakt upp
till allas tjusning
den som vi sökt
längst in efter i de
svåraste stunderna
då vi längtat
efter en allt
försonande
helande
kraft

hemma