ibland tror du på allt det där
att allt är precis som det ska vara
när det precis hade blivit juni
och du sprang i neon längs trottoarerna
och du behövde inte tio år på dig för att se att skiten under naglarna är där för att få resten av naglarna att se vitare ut

och alla vet det
att månaderna går och går runt och kommer
och går igen och hur många störningar i systemet har inte passerat sen dess

men det kvava trycket i andetagen du tar är kvar när du slutar springa
man kan prata om att det går över men det har ingen relevans när det är kvar
när du på måndagen hoppar av bussen för att följa en freakshow tills den försvinner i vimlet
när du på torsdagen bara känner av dig själv som en outnyttjad tanke genom din trötthet

du lyfter blicken från marken på väg hem
hoppar från deras ögon

till träden
till hustaken
till varje gult moln
i takt till musiken