ibland närmar du dig scener där du kommer vara bortom. där du rubbas. du har alltid kontroll. du har ingen. utan att veta är du bara mitt i det. när du blir insläppt på avdelningen, letar dig bort till hans rum, han har varit där i tretton dagar, du har inte kysst honom på fyra, det känns som sex veckor, tiden tiden, vad är det ens, det går in i varann, alla dagar han varit nån annanstans

och ni sitter på sängkanten nu, du släcker taklampan och tänder den lilla på väggen, rummet som består av säng, bord, låsta fönster, det blir dovt i skenet. han visar vad han har skrivit, sida efter sida efter sida, det är en halv bok, säger att allt är till dig

han berättar om teaterhögskolorna, låtarna i huvudet, han berättar om kriget i syrien, kriget i honom, hur han tog plats i livmodern, han berättar om patienterna, om programmet de ska göra tillsammans, det ska handla om dom, om lagarna, samhället, vilken plats de får och vilken de tar

vänder sig mot dig och fortsätter; du är den bästa personen jag träffat. jag ska aldrig lämna dig, aldrig aldrig aldrig och det tickar och ni är isolerade, ur banan, minuterna som närmar sig de sista, det är sista augusti, besökstiden snart slut och du ser att han är nära att delas när det går upp för honom

du kan inte släppa ut, kan bara släppa in. och ni pratar om vad ni ska äta. vilken restaurang ni ska gå till. han vill åka ut på landet ett tag. säger att han ska bjuda dig på trerätters innan. du kan inte släppa ut. du skulle kunna stanna där. du skulle kunna stanna alltid

han plockar fram sidor han rivit ur blocken. lägger dem sida vid sida över golvet. sidor med ett ord på varje, MIG ÄGER INGEN. han fortsätter; jag bor inte här, jag klarar fyra dagar till, jag vill flytta, jag vill alltid vara med dig

ni pratar om vintern och han ger dig tillåtelse att inte tycka om värme, att ligga på en strand, han säger att ni kan åka till japan istället, när det är svalare. där det blinkar i neon, där ni kan gömma er i barerna. han lägger ingen skuld på dig för att du backar ur familjesemestern. det ligger ingen skam över dig. han håller sina händer runt ditt ansikte, du är det vackraste vackraste

det är i det här, efteråt, du förstår att du inte kontrollerar det. det är ingenting som fyller luckor du har väntat på, det går förbi det, ovan och nedanför. du har önskat mycket av honom, du förväntar dig att han flyttar berg för sig själv, aldrig bett honom älska dig såhär