samtidigt; det finns ingen heder i att stå fast vid sina principer i varje scen. det är att vara en människa som inte tänker kritiskt

och det är väl det passerade hjärtat igen som får utgöra filter. det silar en del, pulserar det mesta, ställer sig blankt i the worst case scenario

jag fick alltså höra att han hade legat inne på psyk och att han viftade med armarna när han pratade. det var förresten det första jag fick veta. två minuter senare hade jag förmodligen bestämt mig.

och det finns ett antal platser i mig. och det finns ett antal människor som bor där och som jag står bredvid no matter. men det är ingen princip. det är ingen som ska till himlen. det är personer jag själv valt och just därför kan jag inte döma deras steg



jag släpper dem fria

ni kan falla nu


det är ETT: att vara stark utan att välja det och TVÅ: att vara stark utan att känna det

det är bottenskikt som sipprar ur hjärtväggarna och vad jag ska göra med det