Fem steg upp i en trappa blickar vi ner över hjärtat till förorten. Arkitekturen är grå betong. Himlen går knappt att skilja ur. Hallonsorben för fem kronor äter vi med kinapinnar, snurrar den runt i plastförpackningen medan den smälter ned till en rosa sörja. Två fjortonåringar med lika rosa, likadana luvtröjor på en bänk utanför mataffären. Moppekillarna som gasar, stegrar och försvinner bortåt. En pappa med två söner som tagit ut en apelsin ur en matkasse och kastar den mellan sig. En bil med tonad, nedvevad ruta som skriker lady gaga och ber om autograf. Jag som drar ner solglasögonen och halsduken över huvudet som den superstar jag inte är. Det är dom sista timmarna här, dom sista stegen innan vi flyttar startfältet och fortsätter någon annanstans