EFTER:

tänk dig en natt där människor rusar fram som om det var deras sista. eller första. tempot till himlarna. över marken tomma pantburkar. tomma pantskallar. musiken dunkade genom mig och skratten också. jag hade blundat och sprungit genom det, tryckt taggtråd i öronen, tryckt honom ur tankarna through the worst combination of joy

sen står vi där. mitt i allt det högljudda och han håller mina hala händer och allt är fortfarande kvar hos honom. han ler genom infernot och introt till ett hjärtstopp. det är klart att han ler


han: vad är det som inte går?
hon: [tyst]
han: m, vad är det som inte går?
hon: jag känner inget längre


när det är svart kan man lika gärna vara död och jag är död eller svart eller vit och jag ger allt tills jag bara har slutstöten kvar. det går nästan så fort. det finns inget mer sätt att förklara. jag går och snurrar mig svimfärdig till mister doherty and hey, vi glömmer det där nu det var inget särskilt bara en evig kärlek som dog whatever om evig kärlek dör eller


FÖRE:

han: hur länge vill du stanna?
hon: forever and ever and always