Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

är som rymden över taken

han sa kom, kom ta min hand och följ efter
vi leker en liten lek dansar en liten dans


i regnet under kapellet blir förlusten tyst ett faktum
man märker det inte själv, men plötsligt har
man upphört att vara verklig


ge oss linser att vränga världen rätt med
den har för längesedan vänt sig ut och in
ge oss något nytt att dricka, något nytt att äta
allt här äcklar


svart består av allt eller ingenting
jag rår inte för att jag hatar att du är alltet
och jag absolut ingenting



ärrad som i strid, de frågar, de frågar
vad har du nu gjort
kastat bort ditt liv eller bara gjort det lite
mindre
värt
att

leva?


stolpar, ja så mycket vinglande pelare som var
menade att hålla upp taket som var
menat att hålla regnet ute
de vajar och bryts ner och faller
och kvar blir jag, ingenting och en enorm rymd ovanför
hinner tänka att jag är precis som utrymmet mellan stjärnorna innan spriten i mina blodådror äntligen ger mig lite sömn




jag sa nej nej jag dansar hellre
ensam, tyst och tafatt
nej, jag leker själv, följer hellre mina spår
tillbaka hem




Fri vers av papperstrana
Läst 268 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2011-11-23 23:49



Bookmark and Share


    Vimmel
Så himla bra.
2011-12-11

    ej medlem längre
Denna dikten är glasklar för mig och jag känner igen mig.
Slutet var riktigt fint och detta älskade jag
"ärrad som i strid, de frågar, de frågar
vad har du nu gjort
kastat bort ditt liv eller bara gjort det lite
mindre
värt
att

leva?"
2011-12-03

  dagbokspoesi
Vackert
2011-11-27

  Fru Intighet
Otroligt vackert.

Gåshudsrader;

"man märker det inte själv, men plötsligt har
man upphört att vara verklig"

"vad har du nu gjort
kastat bort ditt liv eller bara gjort det lite
mindre
värt
att

leva?"
2011-11-24
  > Nästa text
< Föregående

papperstrana
papperstrana