Den kommer smygandes in.
Som ett rovdjur om natten.
Svårt ibland att veta om det är just Döden.
Som hälsar på.

För ibland ser det ut att vara en vän.
En ulv i fårakläder.
Som aldrig kommer i rätt tid.
Eller ens till rätt person.

Och ibland kommer Döden in som en virvelvind.
Eller som en tornado som ödelägger allt i sin väg.
En ovälkommen middagsgäst.
Som påminner om den där jobbiga släktingen som aldrig går hem i tid.

När sedan vinden lägger sig.
Och du hittar den tomma fårkostymen i källaren.
Då vet du att timmen är slagen.
Och du är plötsligt ensam kvar.

Döden säger aldrig hejdå.
Men den säger aldrig riktigt hej heller.
Egentligen.