Om kärlek kunde vara
vad om kärlek sägs,
att älska är att andas
att leva och att se.
Med en bruten penna
skriver jag utslitna ord,
om kärlek och om hopp
om något mer än jag.

Om kärlek kunde ge
vad om kärlek skrivits
i århundraden, eoner...
Om att leva för att älska,
för att dela,
för att ge hopp
åt mänskligheten,
åt oss,
åt mig.

Om kärlek kunde värma
en frusen själ,
ett ensamt hjärta,
en blek framtid...

Jag har ändå hoppet,
någonstans djupt där inne.
Något som vägrar att dö,
trots cyniska kommentarer,
mitt försvar, mitt skydd.
Om ändå kärlek kunde finnas!
Vår värld skulle må så bra av det!