Jag kan skrika mig hes,
men ingen hör
över Tv:ns vita brus.
Jag kan slita mitt hår,
men ingen ser
i det blinkande skenet
från skärmen.

Vi dränker våra tankar,
våra drömmar,
vårt hopp,
i den konstgjorda lyckans
fyrkantiga brunn.
Vår verklighet
- den enda vi har -
begravs i våra hjärnors
bedövade töcken.

Så jag sliter mitt hår,
fast ingen ser
i det blinkande skenet
från skärmen.
Jag skriker mig hes,
trots att ingen hör
över Tv:ns vita brus.